23 Juli:

Jag satt på bussen påväg till lägret. Musiklägret. Musiklägret skulle vara i sex veckor.

Jag tittade ut genom fönsterrutan i bussen. Solen sken. Jag satte igång musik i mina hörlurar och kände hur sömnen sakta smög sig på mig. Jag hade nämligen inte sovit ordentligt på unegefär tre veckor. Jag kände hur mina ögonlock blev tyngre och tyngre...

------------------------------------------

Jag vaknade av att bussen stannade med ett ryck. Vi var visst framme. Jag slängde väskan över ryggen och gick ut ur bussen med resten av ungdomarna som skulle vara på musiklägret. Men när jag väl steg ut ur bussen kom det som en chock. Solen hade försvunnit bakom tjocka rengnmåln och regnet öste ner.

Jag såg att jättemånga sprang och gömde sig bakom några träd inärheten av en sjö, kanske bara 1000 meter ifrån stugorna. Men jag stog bara kvar. Still. Orörlig. Jag som trodde att det här skulle ha blivit de bästa veckorna någonsin i mitt liv. Men så fel jag hade haft. Jag kände hur tårarna började att rinna nerför mina kinder. Varför? Varför skulle livet vara så orättvist? När jag för en gångs skull var ifrån mamma och pappa skulle allting ändå vara skit. Hela mitt liv var skit.
- Jävla skitliv! muttrade jag.

Jag rös till. Regnet hade blött ner mig ända in till huden nu eftersom jag hade stått helt still. Jag började att springa mot träden för att ta skydd med resten av de som kommit med bussen. Men såklart med min klumpighet halkade jag och trillade ner i en lerpöl. Jag kände en hand på min arm. Jag vände mig om och såg en tjej stå lutad över mig. Jag kände igen henne, men varifrån kunde jag inte komma på just då.

- Kom, du kommer att bli förkyld, sa tjejen och log ett svagt leende mot mig.

Hon hjälpte mig upp och tillsammans sprang vi mot träden där de andra redan hade samlats.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Harry? tänkte jag. Harry, Harry, Harry!? Var hade jag hört det namnet innan? Och var hade jag sett honom någnstans innan? Kände jag honom? Nej, det gjorde väl inte. Eller? - Hur mår du? hörde jag Harry säga. - Bra... Tror jag... viskade jag. Va...

- Oj, sa en röst i det mörka. Jag öppnade ögonen och tittade upp och vem stod där om inte Harry. - Förlåt sa Harry Jag är alltid så klumpig - Äsch det gör inget sa jag samtidigt som jag försökte resa mig upp. Det var fortfarande lite suddigt ...

Luften sögs ur mig och jag kände hur armbandet runt min handled föll av. Jag kunde inte fatta det. De stog verkligen här. Eller? Var det bara en dröm som kändes välldigt verklig. Skulle jag snart vakna? Nej, det trodde jag inte. Jag hörde att alla an...

-Ja hej sa en mörk röst bakom mig, det är jag som är Lena er ledare, nu får ni ställa er på en rad och så ropar jag upp era namn, -Nelly sa Lena -Ja sa Jag -Kajsa sa Lena -Ja sa tjejen brevid mig.                                            Nä...

                                   23 Juni, Nu ska jag berätta vad som hände för exakt ett år sedan: Jag vaknade av att alarmet ringde och gick motvilligt upp, jag gick och dushade och klädde på mig och gick ut i köket, som vanligt stog det en mass...