Luften sögs ur mig och jag kände hur armbandet runt min handled föll av. Jag kunde inte fatta det. De stog verkligen här. Eller? Var det bara en dröm som kändes välldigt verklig. Skulle jag snart vakna? Nej, det trodde jag inte. Jag hörde att alla andra började att busvissla och applådera. Jag började också att applådera, även om jag inte visste varför.

Men sedan slog det mig. De var faktiskt här på riktigt, och jag stog här och var jättefjantig. Jag hade till och med glömt hur man andades   

Jag tog ett djupt andetag. Nu hade jag fått ordning på andningen och då var det bara känslorna kvar.

- Så, gå nu tillbaka till era stugor. Killarna måste faktiskt få ha lite fritid, sa Lena.

Jag och Kajsa gick tillsammans tillbaka mot Grävlingsstugan. Men när det bara var en liten bit kvar kom jag på en sak.
- Kajsa, jag kommer snart. Jag måste bara tillbaka och hämta mitt armband som jag tappade, sa jag.

- Visst, jag går sålänge, sa Kajsa och log mot mig. Jag log tillbaka innan jag vände mig om och satte fart mot samlingsplatsen.

Mitt armbandsknäppe hade alltid varit lite knäppt, men jag hade aldrig bytat ut knäppet. Det var en av de värdefullaste sakerna jag ägde. Ja, inte bara för att det var gjort av äkta silver utan också för att det betydde mycket för mig. Hade pappa upptäkt det vet jag inte vad som skulle ha hänt. Han skulle troligtvis ha sålt det. Jag skulle ialla fall inte haft kvar det.

Jag tänkte inte så mycket undertiden jag sprang mot samlingsplatsen. Det var ju inte direkt några träd ivägen, så varför skulle jag bry mig? Men där tog jag allt fel, för sekunderna efter sprang jag in i något hårt och föll baklänges. Jag kände hur luften trycktes ur mig och allt blev svart...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Harry? tänkte jag. Harry, Harry, Harry!? Var hade jag hört det namnet innan? Och var hade jag sett honom någnstans innan? Kände jag honom? Nej, det gjorde väl inte. Eller? - Hur mår du? hörde jag Harry säga. - Bra... Tror jag... viskade jag. Va...

- Oj, sa en röst i det mörka. Jag öppnade ögonen och tittade upp och vem stod där om inte Harry. - Förlåt sa Harry Jag är alltid så klumpig - Äsch det gör inget sa jag samtidigt som jag försökte resa mig upp. Det var fortfarande lite suddigt ...

-Ja hej sa en mörk röst bakom mig, det är jag som är Lena er ledare, nu får ni ställa er på en rad och så ropar jag upp era namn, -Nelly sa Lena -Ja sa Jag -Kajsa sa Lena -Ja sa tjejen brevid mig.                                            Nä...

23 Juli: Jag satt på bussen påväg till lägret. Musiklägret. Musiklägret skulle vara i sex veckor. Jag tittade ut genom fönsterrutan i bussen. Solen sken. Jag satte igång musik i mina hörlurar och kände hur sömnen sakta smög sig på mig. Jag had...

                                   23 Juni, Nu ska jag berätta vad som hände för exakt ett år sedan: Jag vaknade av att alarmet ringde och gick motvilligt upp, jag gick och dushade och klädde på mig och gick ut i köket, som vanligt stog det en mass...