- Oj, sa en röst i det mörka.

Jag öppnade ögonen och tittade upp och vem stod där om inte Harry.

- Förlåt sa Harry Jag är alltid så klumpig

- Äsch det gör inget sa jag samtidigt som jag försökte resa mig upp.

Det var fortfarande lite suddigt men jag kunde se ett STORT leende,

- Hej Det är jag som är Harry....